Varje onsdag läser jag Mats Petterssons underhållande krönika i morgontidningen och imorse läste jag att han inte går på A-brunnar men alltid på K-brunnar. Du kan läsa det HÄR. HA, det finns en till som är som jag! Det kunde jag aldrig tro. Trodde det bara var jag som ännu höll på sådär.

Skönt, då vågar också jag erkänna. Har hållit på sådär sedan jag var liten, minns inte riktigt när jag började men det var så pass länge sedan att det är en djupt rotad vana. Nu döljer jag det så mycket det går, men ibland kommer man på sig själv att man måste ta ett onormalt långt steg, typ Monty Pythons SILLY WALK, eller ibland ett hopp för att undvika en A-brunn. Eller att man råkar avvika från sitt sällskap för att pricka en K-brunn som ligger några steg i helt fel riktning. Då får man helt enkelt hitta på något bra, ta fram improvisationsförmågan, t.ex. att man måste fönstershoppa lite i den där affären där borta och sen när man prickat brunnen så får man säga att man såg på håll att det inte var något att ha i det där skyltfönstret. Jag har dessutom alltid fått för mig att man måste gå med båda fötterna på K-brunnen för att den skall gälla - och att göra det i smyg är minsann inte så lätt. Man får stanna för att mobilen "ringer" eller helt plötsligt gå med små, små steg för att sedan gå som vanligt igen. Som sagt, silly walk! Det är svårare att göra det här med barnvagn, men då kan man ju alltid "titta till" dottern och göra ett sidkliv i samband med det för att undvika den där A-brunnen. Vad man håller på alltså, folk kan ju inte tro att man är klok :)

OM någon märker måste jag ju erkänna, "Nej du vet, det är en gammal vana bara. Gjorde inte du så?". Men man skäms ju lite för det, så därför gör jag det mest i smyg. Men nu är vi ju två iallafall, Mats och jag. Det känns bra!

Viss skillnad mellan dam- och herrklass

Vårt skafferi ger mig lite huvudvärk just nu. Det är så överfullt att det är svårt att se vad som finns och ännu svårare att hitta vad man ska ha. Det är så mycket "anti-feng shui" som ett skafferi kan bli. Då blir jag så irriterad på mig själv, för jag vet ju att jag har orsakat kaoset där (och i de flesta andra skåp här i hemmet). När jag går i affären så kommer alltid hamstern fram i mig och jag tänker "det här är bra att ha hemma, jag köper två..eller nej förresten, jag köper fem". Och så går man hem från affären med överfulla kassar när man egentligen bara skulle köpa en liter mjölk. Det gäller inte bara matvaror, det gäller det mesta, tyvärr. När man sen kommer hem och ska packa in allt så försvinner den där hamstern och "det är bra att ha hemma"-känslan med den. Fram kommer istället någon form av rensningsdjävul som avskyr att ha skåpen fulla. Då vill jag hellre plocka ur än att plocka in, få ordning, rent och fint...dagens dilemma, vilket ilandsproblem va?

Att rensa eller att samla, det är frågan.

I en av dagens tidningar här på ön kan man läsa om "plågoräven" som terroriserat katter och hundar vid lasarettsområdet i Visby under en tid. Räven är nu skjuten och det är tydligen stort, väldigt stort, för det är dagens huvudnyhet!

Först kan man ju tycka att det är lite komiskt att det är en nyhet som hamnar på första sidan (alla vet ju i och för sig att det inte händer så mycket på ön såhär års), men egentligen - tänk vad lugnt och tryggt det är här på lilla Gotland när det största nyheten som hänt är att en räv i stan blivit skjuten.

Vi gotlänningar har det bra, inga större faror att oroa oss över - inga knarkligor som härjar, mord, rån, etc här inte. Bara plågoräven och den rackarn är nu död!

Vet du vad jag tänker på nu?

Nej det är väl klart att du inte gör, därför tänkte jag berätta det. Jag kan inte sluta tänka på detta:

Pepparkakor. Snö. Risgrynsgröt. Lussebullar. Julmusik. Julgran med glitter, ljus, vackra kulor och med en massa paket i olika färger under. Kak- och julgodisbakning. Tomtar. Första mackan med julskinka och mammas hemgjorda senap. Luciatåg. Bitande kyla i kinderna. Röd inredning. Kanel och nejlika. Adventsljusstake och -stjärnor. Julbord med Janssons frestelse, omelett, sill, sylta, rökta korvar, sillsallad, rökt fläskfilé, hemmagjorda köttbullar, vörtbröd, prinskorv, mm. Tända ljus. Granris på farstukvisten. Glögg med mandel och russin. Mysigt knarrande under kängorna. Varm chocklad och grillad korv i pulkabacken. Julmusik igen (det är ju så mysigt). Julskyltning. Skumtomtar. Ljusslingor på fasader. Fikon och knäcka-själv-nötter. Alladin/Paradis/After Eight och hemmagjort godis på soffbordet. Julklappsutdelning. Avslappnande mellandagar. Stämningen... 

Ååååh vad jag längtar efter jul!

(Det bästa i år är att vi kan få världens bästa julklapp)

De säger att det inte finns något som är så rättvist fördelat som tid - alla har 24 timmar per dygn. Och jo, så är det väl. Men mina timmar är kanske lite kortare? :) Ibland känns det iallafall så, det är lite svårt att hinna med. Har t.ex. inte blivit så myket bloggande på senaste, tycker man bara far och flänger hela tiden. Har inte heller blivit så mycket städning av...märkte jag idag när vi kom hem, jisses, men nu du. Ikväll har jag varit hemma hela kvällen och städat huset så det är så rent och fint. Bäddat rent i sängarna och tvättat och haft mig. Gräsmattan är klippt och bilen tvättad, dock inte av mig, men skit samma - det viktiga är att allt glänser och det känns för himla bra ;)

Men det gäller att prioritera sin tid!
Hellre lite skit i hörnen och att man umgås med vänner och familj som vi gjort istället - det är mer värt! Städningen finns ju alltid kvar, men det är inte säkert att vännerna och familjen finns. Man ska ta vara på varje tillfälle man kan... Tänker på den lilla pojken som blev påkörd på södra Gotland och avled - det skedde säkert på bara några sekunder men det ändrar ju den familjens liv för alltid :( Nej hu. Tid med dem man tycker om är verkligen viktig, det får man aldrig tillbaka och man vet aldrig vad som händer imorgon..

Apropå tid så sitter jag och väntar på att vattenkokarn ska bli klar. Visst är det lite konstigt - när man väntar på något (eller ännu värre - någon) tar allt så mycket längre tid?! Går man iväg och fixar med något så är teet klart på nolltid. Märkligt.

Apropå att vänta på någon (som verkligen inte har bråttom) så märker man ju verkligen att man går i väntans tider nu. Innan har jag varit så nöjd och klappat på min fina och halvstora mage men nu är det ju allt som växer! Here, there and everywhere. Det känns inte riktigt lika charmigt att gå och klappa sig själv på låren och häcken. Det får jag nog låta bli.. Men växer, det gör det - åt alla håll och kanter, förutom uppåt då. Tur är väl det i och för sig.. men man blir visst gravid överallt! :)

Vi har avslutat en del projekt förresten och är så nöjda och tacksamma, har dock en hel del kvar. Startat en del nya projekt också, aldrig tar det stopp :(. Men det är spännande det med, bland annat så är Wistrands gjuteri igång för fullt. Blir nog riktigt snyggt!

Ojoj, nu är minsann tekokaren redo, mer om våra projekt i ett annat inlägg.
Dags för kvällsmacka, te och mys!

Ikväll har jag haft en sån där riktigt skön slapparkväll. Glidit runt i mysbrallor och varma, fluffiga tofflor. Improviserat ihop en riktigt god middag, tittat lite på tv med datorn i knät, pratat lite i telefon, tittat lite på tv igen, spelat spel på mobilen, fixat i hobbyrummet och nu sitter jag här. Plura och Mauro lagar mat på tv - de blandar gubbröra med samtal om meningen med livet. Jag laddar för en dusch, sen ska jag pilla lite mer med en tavla i hobbyrummet. Jag älskar sådana kvällar - då man kan göra precis vad man känner för och känner man inte för att göra något, ja då gör man....något ändå :) Det är svårt de där, att inte göra något. När jag sist var vid läkaren och kollade upp en grej fick jag inget piller eller så, istället sa hon att jag skulle lära mig att inte göra något alls - och hitta verktyg för att hantera stress. Att inte göra något borde vara lätt kan man tycka, men rastlösheten gnager lite faktiskt - DET gör mig stressad om något. Jag kan inte ens titta på tv utan att göra fler saker - lägga några soduko-pussel på telefonen eller måla naglarna eller surfa lite eller fixa med datorn samtidigt. Bara måste göra fler saker. Är det bara jag som är så?! Var på en föreläsning för ett par år sedan och föreläsaren nämde att 1980-generationen har lättare för att göra saker samtidigt och väljer att göra just fler saker samtidigt - är det så tro? Kan det vara det min rastlöshet beror på? Nää... Och varför skulle 80-talister vara på det viset? Märkligt.. 

Fast jag har iallafall hittat ett stressverktyg - egentid i "hobbyrummet". Hm det där lät kanske lite skumt :) men att ta sig tiden att fixa med smycken, lera eller måla tavlor är som meditation. Det ger energi istället för att ta energi. Precis som att påta lite i trädgården en fin vårdag eller gå en långpromenad på stranden en solig sommardag...

Vad gör du som ger dig energi?

Här är det nästan så man får damma av menyerna, så längesedan var det man skrev något. Men nu så.

Jag har skrivit en stund nu. Låtit fingrarna flyga över tangentbordet i en rasande fast, rad på rad - direkt ur hjärtat. Jag gör ofta så, skriver och skriver och skriver. Öppnar mig totalt, ventilerar. Men det är aldrig något jag publicerar. Det ligger ett X antal utkast här i bloggen där jag skrivit av mig. Långa texter om innersta tankar, glada som sorgsna. Oftast om mig själv, oftast sorgsna - det är ju då man har behov av att skriva av sig. Ikväll har jag skrivit mycket...  

Roligare än så blev det inte, men efter regn kommer solsken!

Jag läste precis Louise inlägg och jag måste bara säga att det är så VIKTIGT det hon skriver om, hur man påverkas av folk omkring en. Andra människors ord eller en handlingar kan verkligen sänka en totalt eller höja en till bergens höjder - folk inser inte hur bra/dåligt de kan få andra att må. Det kan vara så lite som gör ens dag, som Louise skriver.

 Tänk på det, le och var positiv mot folk i din omgivning, helt enkelt --> var mot andra, så som du vill att andra ska vara mot dig!

Läs Louise inlägg: Läs Louise inlägg här

Läst Expressen? Jag hittade en artikel om en 2-åring som röker 40 cigaretter om dagen. 2-åring och stor-rökare!! Föräldrarnas kommentar är att det inte är så farligt, "han ser hälsosam ut". Men allvarligt?! Vill man inte att sitt barn ska må bra och inte utsätta det för faror? Eller förstår föräldrarna helt enkelt inte bättre? Hade det inte funnits på film hade jag trott att det var ett skämt, men bildbevis finns:

Hur kan man göra så mot sitt barn?

Själv blir jag irriterad bara jag ser någon röka i närheten av ett barn. Det här är ju helt sanslöst... 
Här är länken till artikeln

Ibland har man sådana där produktiva dagar, då man hinner med det man skall på jobbet, man hinner handla, laga mat, plocka och ordna, tvätta och stryka. Men hinner med någon form av träningspass och hinner ringa några vänner, hela "att-göra-listan" blir avbockad och man kan sen sätta sig i soffan och bara slappna av och bara känna WOW - vilken härligt produktiv dag jag haft idag! Man känner sig så nöjd över att man åstadkommit allt och kan sen gå och lägga sig och sova med gott samvete. Har du varit med om det och vet vad jag menar?

Den känslan saknar jag idag!

Inte har jag hunnit det jag skall på jobbet, inte har jag hunnit slänga in tvätten som jag skulle ha kommit ihåg ikväll, inte har jag hunnit dra de där lakanen som ligger och hånar mig i tvättstugan, inte har jag hunnit med promenaden som jag tänkte ta ikväll, inte har jag hunnit ringt någon och att-göra-listan blir bara längre och längre. Och ju mer man känner att man har att göra, ju mindre orkar man ta itu med något - visst är det konstigt?

Ikväll har jag hälsat på hos en gammal och ensam tant. Jag köpte med mig mat och varsin stor semla och åkte dit och OJ vad glad hon blev :D Hon blev så glad att hon grät. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, stort som smått, dåtid, nutid och framtid. Det var intressant, det är alltid intressant att höra vad varje människa bär på för historia. När jag skulle gå så tackade hon många gånger för att jag kommit och grät en skvätt till. Tänk vad lite som krävs för att glädja en människa egentligen...

Efter en lång och frisk promenad efter besöket sitter jag här och myser i soffan med en kopp te och har under kvällen kollat på Spårlöst. Darlingen tycker det är fånigt men jag gillar programmet, för man blir så glad och rörd när "sökarna" hittar en eller flera försvunna familjemedlemmar. Själv har man ingen aning om vad de går eller gått igenom under åren, man ser ju vad som händer i programmet men förstår inte exakt hur de känner, eftersom man haft med sig hela sin familj med sig genom hela livet. Man har aldrig behövt fundera över sådana saker - kärnfamiljen och tryggheten har alltid funnits där. Vad jag är glad att jag haft den uppväxten jag haft. En parentes bara.

Hur som helst, darligen tycker det är ännu fånigare när jag blir rörd och fäller en tår eller två när jag kollar på tv eller film - men framför Spårlöst var det min tur. Tårar måste ju inte innebära att man är ledsen, glädjetårar är faktiskt härligt befriande. Oavsett med eller utan tårar, om du gläds själv eller sprider glädje till andra - bara ett leende, en vänlig gest eller ett vändligt ord gör mycket.

Tänk på det när du möter nästa människa! :)

Jag läste Mias senaste inlägg om självkänsla och självförtroende. Så viktigt, så viktigt! Jag vet vad hon pratar om, har ju själv varit där. Alla har väl varit där någon gång, tvivlat på sig själv och vad man kan? Istället för att uppskatta, inse, värdera, ta vara på det positiva och det man är bra på så tänker man på/lyfter fram/fokuserar på det negativa - och det tar ju så mycket energi! Energi som man egentligen hade kunnat lägga ner på något annat än att få sig själv att må dåligt. Det gäller att komma ur de där tankebanorna och ändra sin syn på sig själv.

Det gäller att tro på sig själv, att skapa sin egen religion. Det är kanske inte så lätt i början (men säg det som är enkelt i början?) men det kommer, dock inte av sig självt alla gånger. Kalla det vad du vill, bara det handlar om dig själv. Istället för kristendomen så kanske..."egendomen"? Nej det låter ju inte klokt..istället för buddism så....egoism? :) Nej det lät inte heller bra, men vad ska man kalla den? Oavsett så är det den viktigaste tron!

Lägg undan bibeln och lägg fram dagboken, se till att fyll dagboken med sånt du skulle vilja att den handlade om. Vad vill du läsa när du sitter på ålderdomshemmet, 97 år gammal, tandlös och lite halvsenil, när du går igenom gamla dagböcker om dig själv?

Seså, gå nu och tillbed dig själv och för guds din skull --> gör något roligt i helgen som du skulle vilja läsa om när du blir gammal :)

AMEN!

Fick ett mail av Ola på jobbet, måste lägga upp det för det var tänkvärt!

Följande är en av Carl Schultz filosofier, skaparen av Snobben.
Du behöver inte kunna besvara följande frågor.
Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå andemeningen.

1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén.
3. Räkna upp de fem sista Fröken Sverige vinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.
5. Räkna upp de sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp de tio senaste vinnarna av WM i hockey.

Hur gick det?
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker.
Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är de absolut bästa i sin gren.
Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort.
Diplomen begravs med sina innehavare.

Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.

Lättare?

Sensmoral: De människor som gör ditt liv värt att leva är inte dem med mest pengar,
mest utmärkelser eller mest berömmelse. Det är de som bryr sig som räknas!