Jag läste Mias senaste inlägg om självkänsla och självförtroende. Så viktigt, så viktigt! Jag vet vad hon pratar om, har ju själv varit där. Alla har väl varit där någon gång, tvivlat på sig själv och vad man kan? Istället för att uppskatta, inse, värdera, ta vara på det positiva och det man är bra på så tänker man på/lyfter fram/fokuserar på det negativa - och det tar ju så mycket energi! Energi som man egentligen hade kunnat lägga ner på något annat än att få sig själv att må dåligt. Det gäller att komma ur de där tankebanorna och ändra sin syn på sig själv.

Det gäller att tro på sig själv, att skapa sin egen religion. Det är kanske inte så lätt i början (men säg det som är enkelt i början?) men det kommer, dock inte av sig självt alla gånger. Kalla det vad du vill, bara det handlar om dig själv. Istället för kristendomen så kanske..."egendomen"? Nej det låter ju inte klokt..istället för buddism så....egoism? :) Nej det lät inte heller bra, men vad ska man kalla den? Oavsett så är det den viktigaste tron!

Lägg undan bibeln och lägg fram dagboken, se till att fyll dagboken med sånt du skulle vilja att den handlade om. Vad vill du läsa när du sitter på ålderdomshemmet, 97 år gammal, tandlös och lite halvsenil, när du går igenom gamla dagböcker om dig själv?

Seså, gå nu och tillbed dig själv och för guds din skull --> gör något roligt i helgen som du skulle vilja läsa om när du blir gammal :)

AMEN!