För nästan en månad sedan gick tv:n sönder så den bor tillfälligt hos Farbror tv-reparatör, detta i väntan på nåt processkort som tydligen inte finns i den här delen av världen (med tanke på hur lång tid det tar). Även om det är förbaskat tråkigt, onödigt och kostsamt så måste jag nu i efterhand säga att det är rätt skönt ändå!

Nu har vi i och för sig ett tv-rum på övervåningen, men eftersom tv:n där är ungefär hälften så stor som "vanliga" tv:n så blir det att man inte lägger lika mycket tid på tv-tittandet. Vi hinner nu med en massa annat, pratar och umgås, njuter av sommaren - och det är ju inte helt fel!

Det får en att fundera lite på hur man prioriterar sin tid...egentligen. Vad som är viktigt och inte. Nu är jag inte en sån som följer en massa serier, men ändå, tv-tittande måste ju vara högsta formen av slöseri av ens (livs)tid?!