Jag kan inte sova...(just nu är det inte så stor ide heller för snart ringer dotterns mat- och sovklocka). Men jag är verkligen trött, helt slut! Dagen har gått i ett rasande tempo...har städat huset och tvättat, jag sprang ett intervallpass på 6 km, hann med en kort sväng på stan, vi var och fikade hos ett mkt trevligt par som har en son i dotterns ålder och ikväll har vi haft goa vänner över hos oss på grillmiddag. Skulle vara skönt med sovmorgon men imorgon tänkte jag att maken skulle få sova ut ostört så det blir nog en tidig promenad för mig och dottern - väääldigt tidig eftersom hon tycker det är helt ok att gå upp ett par timmar innan tuppen!

Jag är imponerad att man orkar det man orkar trots att man är så trött. Konstant! Kanske att man inte tänker på det så mycket...utan bara kör på?

Nåja, det kommer väl en tid för sömn någon gång också. Nu börjar hon knorra, dags för mat!