Jag har ju börjat springa igen. För någon vecka sedan sprang jag för första gången sedan graviditeten och klarade av 5 km - utan att stanna! Kan du förstå, jag blev så glatt överraskad. Trött som bara den förstås, men ändå. Jag hade ju fasat för det där med löpningen, konditionen är ju i botten. Så att faktiskt klara av hela streckan utan stopp var en lättnad och glädjande, det blev en morot. Även om det inte gick fort, man kan ju inte få allt på en gång. Men jag tänkte att det kan vara bra att börja med intervaller och sen när man byggt upp någon form av konditionsgrund så kan man gå över till att köra hela streckor. Så andra passet, i lördags, blev intervall. Det gick bra.

Ikväll var det dags igen. Jag och maken hade en bra idé tyckte vi. Vi tog barnvagnen och begav oss till löparspåren på P18 och tänkte köra intervallträning - att ena personen går 1 km-spåret med barnvagnen medan den andra springer 1 km-spåret tills den kommer fatt barnvagnen. Tänkte att man inte hinner gå så långt med barnvagnen. Mene, det tog ju nästan två rundor på 1-km:arn innan man var ifatt. Blev ju inte mycket till intervaller..lite synd. Men då vet man det. Dessutom var det så jädrans kallt så nej, ikväll var passet inte så bra.

Fick tips idag om ett träningsschema som Malou Von Sivers har lagt upp, här, det är ju perfekt för en som mig som inte sprungit på länge! Det skall jag börja köra.


Bilden är från när vi körde Göteborgsvarvet för ett par år sedan.

Vågar man ha det som mål, att köra GBG-varvet nästa år :) Då har man nästan exakt ett år på sig, borde räcka för att komma i klok form. Dessutom är det alltid lättare att motivera sig när man har ett specifikt mål.