Idag har jag och dottern varit iväg och fikat med några andra mammor (och deras bebisar) och det var så trevligt, som alltid! Dessutom tror jag det är bra för lillskruttan att få träffa de andra bebisarna och även om de inte leker än så får hon spana in dem och bli van med andra bebisar. 

Imorgon tänkte vi gå till öppna förskolan igen, fika med andra mammor och så ska jag försöka göra de där avtrycken på dotterns händer och fötter - om hon nu vill gå med på det. Jag måste säga att det är så skönt att få träffa och prata med andra mammor. Vi är i samma fas i livet och upplever i stort sätt samma saker (beroende på hur bebisarna är i och för sig), stöter på samma problem, funderar på samma frågor, kan ge varandra tips. Och det viktigaste - vi FÖRSTÅR varandra. Det är så skönt.

Att vara mammaledig är inte att ha semester och bara gå hemma och lalla hela dagarna med en glad bebis som roar sig själv med leksaker och babygym, som många verkar tro. Visst finns det sådana dagar när allt bara flyter på och alla är glada och lyckliga. Men det finns även de där motsatta dagarna, när ingenting funkar, när man inte fått många timmar sömn och barnet bara skriker, skriker, skiker. När amningen krånglar. När man inte hinner något på en hel dag. När man bär med sig halva hemmet (känns det som) när man skall någonstans. När man kommer på kl 15 att man inte ätit lunch än för att man har fått gå med en arg bebis i famnen som inte vill annat än att vara i famnen. När blöjorna inte håller tätt och kläderna är allt annat än rena - speciellt när man har en viktig tid att passa och redan är superstressad sedan innan. När hemmet ser ut som f*n och man inte har någon ork att göra något åt det på grund av några eller alla ovan nämnda punkter och man får sååå dåligt samvete. Ahh, det där dåliga samvetet...  

Då är det skönt att det finns de som förstår!

(Men livet med barn är också väldigt underbart, måste få med det också ;) )