Häromdagen fick vi ett gulligt brev från vår granne och då slog det mig, just det här med handskrivna brev är något jag faktiskt saknar. När man hittar ett kuvert mellan räkningar och reklam, tänker "nämen, vad är nu detta", man vänder och vrider lite på det och tittar noga på adressen för att försöka tyda handstilen. Man kollar om det står någon avsändare på baksidan, vilket man hoppas att det inte gör bara för att bibehålla spänningen och nyfikenheten lite till. Man sprättar upp kuvertet med iver, vecklar ut pappret med någons personliga handstil, läsbar eller inte, och så blir man så glad, sitter där och läser och vänder bladen med andakt - det är ju för härligt. Man får verkligen ta vara på tillfällena och läsa breven med andakt, som sagt, för det är ju ingen som skriver brev idag, det är antingen mail eller sms, det är i inkorgen på telefonen eller datorn det dyker upp - inte i brevlådan...med undantag för julkort då (som ändå ger lite, lite av samma känsla som ett brev fast med väldigt lite egenskrivet då). Men hursomhelst, det är något speciellt över detta - mer personligt på något sätt, det känns som att det ligger mer omtanke bakom ett brev. Åh vad jag saknar handskrivna brev...

Det är så roligt att både skriva och få, jag ska nog börja skriva brev igen. Det är väl dags, eller vad säger ni - medan vi ännu har handstilen kvar och inte glömt bort hur man skriver "för hand"? ;) Dags att gå ett steg tillbaka och lägga undan tangentbordet för en stund och ta fram papper och penna!